Intryck - uttryckets avtryck
Jag befinner mig på en lunchrestaurang och lyckas hamna vid ett bord beläget ungefär på lika långt avstånd från tre olika samtal. Det första samtalet, det till höger om mig, är mellan två män i 30-årsåldern där den ena, iförd kläder som får honom att se ut som om han precis sprungit en mil eller två, passionerat maler på om sin träningsutrustning, träningskläder och träningsschema för den andre som visserligen ser intresserad ut men som knappt får en syl i vädret. Det andra samtalet, till vänster sett från min position, är ett pågående affärsmöte som förs i en samtalston som är så låg att konversationen, eller monologen, om träning till höger precis överröstar de fyra svartklädda herrarna. Det tredje och sista samtalet äger rum ganska precis rakt framför mig. Det är ett medelålders par som pratar som medelålders par brukar prata. Hon äter fisk. Han äter kött. Kanske har de varit gifta i trettio år. Kanske har de träffats på stan för att få lite tid tillsammans. Kanske har ingen av dem orkat laga matlådor till lunch för att vardagen är alltför stressig. Kanske har de semester och besöker storstaden, tillresta från Herrljunga, Vänersborg eller möjligen någon liten håla i Småland. Kanske är affärslunchen till vänster början på ett världsförändrande projekt. Kanske är träningsfanatikern till höger äntligen i sitt livs form efter en trasslig tonårsperiod.
Det är närmast hissnande att tänka att det bakom varje människa finns en historia. Ett äventyr. En berättelse helt unik. Tänk om vi alla skulle börja tänka så – om alla. Vad mycket lättare det skulle bli att känna empati och att genuint intressera sig för andra människor. Under mitt drygt 28-åriga liv har jag otaliga gånger fått uppleva hur mitt första intryck av en människa varit helt åt skogen fel. Och jag har lika många gånger varit tacksam för att det första intrycket kan ändras och har ändrats. Det finns tillfällen då jag fått skämmas ordentligt för mig själv för att jag tänkt och antagit saker om människor enbart baserat på det första intrycket. Varje människa genomgår en ständig resa. Vi är på väg, både från något och till något. Vad som möter oss längs vägen avgör hur vi agerar senare. Och varje människa kämpar något slags kamp i det tysta. En kamp som ingen annan fullt ut kan förstå. Kanske skulle vi bli lite mer respektfulla och ödmjuka mot varandra om vi: 1. Lät bli att låsa oss vid det första intrycket. 2. Tänkte på alla har sin egen unika historia.
Alla människor bär på guld. Det är bara lite olika hur djupt man behöver gräva innan man hittar det.
