ihuvudetpåhanna

Idag skulle jag tillbringa min ledighet med att åka och hälsa på en god vän som nyligen flyttat en bit utanför stan. Dagen innan hade jag tagit reda på lämplig busslinje samt vilken hållplats som låg närmast. Jag traskade glatt i den gassande förmiddagssolen till busskuren för att invänta bussen. Jag var ute i god tid. Därför blev jag en smula tveksam när bussen rullade in på hållplatsen sju minuter tidigare än utsatt avgångstid. Jag funderade dock inte många sekunder på det utan klev på bussen. Jag åkte och åkte men namnet på den hållplats där jag skulle gå av ropades aldrig ut av den vänliga inspelade mansrösten i högtalaren. På ändhållplatsen som visade sig vara ett ställe vid namn Ullstorp, var jag emellertid tvungen att kliva av bussen. Utan att ha den blekaste aning om vad jag skulle göra där gick jag lite diskret till busskuren för att om möjligt hitta något som kunde vara mig till hjälp. Jag måste dock ha sett ganska vilsen ut för plötsligt hör jag en stadig kvinnoröst med västgötadialekt bakom mig:

- Har du åkt för långt? frågar rösten som visade sig tillhöra busschauffören.

- Ja, säger jag lite osäkert. Jag skulle till Ytterby.

- Jaha! säger busschauffören. Då har du tagit fel buss. Men jag kör om en kvart igen, då får du åka med tillbaka. Jag ska visa dig vilken buss du ska ta!

 

Om det berodde på det soliga vädret eller på den hurtfriska kvinnan bakom ratten, det vet jag inte. Men av någon anledning blev jag varken sur, irriterad eller stressad. Jag stod bara och väntade den där kvarten innan bussen gick igen. Som väl var hade jag inte åkt så långt åt fel håll, så resan tillbaka blev inte långvarig. Trots det hann jag med en gemytlig konversation med den trevliga busschauffören som visade sig ha sina rötter i Kinna. Hon lät mig veta att hon till en början jobbat där men sedan flyttat och börjat jobba i Göteborg och trivdes nu mycket bättre med sitt arbete. Sedan försäkade hon att Ullstorp minsann är mycket vackert men att det inte finns några affärer.

- De som bor där får ta sig ända till Kungälv för att handla. Men i Ytterby, där har de Citygross!

Vilken tur för dem, tänkte jag för mig själv.

 

Väl framme vid den station jag skulle gå av bussen, utropar den trevliga chauffören:

- Där står din buss!

Vi tog farväl och jag skuttade bort till nästa buss som nu förhoppningsvis skulle ta mig till Ytterby. Busschauffören på den nya bussen visade sig också vara en kvinna, om än inte lika munter. Hon tittade forskande på mig när jag med raska steg gick på bussen:

- Har du varit i Ullstorp? frågade hon.